Yay! ¡Me tuscho!

Den här veckan och speciellt helgen kan väl beskrivas med klotterbiten ovan. Under veckan blev jag ÄNTLIGEN klar med skissidorna till Anima#3. Och nu har jag alltså äntligen kommit till tuschstadiet. forte firade med tårta. Jag och Lisa pratade om vår kärlek till tuschandet varpå Dev undrade om inte det var minst lika tidskrävande och jobbigt som bildmanus och skiss. Jag gissade på att han hade rätt och på att när jag väl satte mig ner med tuschandet skulle det gå trögt och ta tid ändå.

Hittills har så inte varit fallet. I fredags drog jag med allt jag kunde behöva till skolan, och sen blev jag kvar i stort sett hela helgen. Det var nästan bara jag där, speciellt om nätterna. Men det var nog precis det jag behövde. För jag brukar inte våga jobba med Anima på skolan när alla klasskamrater sitter i samma rum. Det är inte som om jag har otrevliga klasskamrater eller så. Jag är bara nervös för att stå för att jag ritar något med manga, vampyrer, romantik och annat töntigt. Sen har jag oftast en del problem med att jobba med vänner runt mig också. Det blir ju lätt att man pratar med dem istället, eller försöker ta måltider samtidigt och så. Som ensam kunde jag bli helt uppslukad och inte bry mig ett dugg om de omkring mig. För att, ja, det var ju ingen där. Jag kunde t o m sjunga hur högt och falskt jag ville. (Soundtracket bestod förresten mest utav The Smiths och Depeche Mode).

Förutom mina tecknarprylar drog jag även med täcke, kudde samt fladdermusgosedjur. Ehe, jo, jag slaggade över på skolans soffa fem-nio timmar per natt.
Som proviant inhandlade jag

• Ett 6-pack microcalzone.
• Ett 4-pack RedBull
• Två drickyoghurtar
• Fyra bananer

Samt en chokladkaka som jag märkte med texten "15 sidor!!"

Just nu är jag fyra sidor ifrån att få äta choklad. Förhopningsvis hinner jag det innan jag åker till Göteborg. Men jag har fortfarande mina andra serieprojekt att jobba med. Dock tror jag att jag faktiskt ska räkna in Anima i "fritt-arbete-projekten" för våren. Small Press Expo närmar sig med ruskig takt och jag behöver verkligen få allt klart. Sedan innebär det ju också att jag har plats för bara de andra under Maj.

Jag är fortfarande väldigt peppad på att söka till tvåan. Och under den här helgen kom jag på idén att jag ska skaffa sjukt många mentorer. (När man söker till Serieskolans projektår är en mentor inget måste men ett plus) Dels för att det är roligt. Mest för att jag vill prata med alla dessa personer om det. Och jag tror att om de skulle tro på mitt projekt, kanske Serieskolan gör detsamma =)

Allteftersom jag tuschade började jag upptäcka att jag utveklats en del. Det blev ambivalent, men mest glädje. Jag hoppas att de nya sidorna inte kommer skilja sig alltför mycket mot de andra. Annars var det bara roligt. Vid något läge tänkte jag att om jag inte hade gjort detta, utan bara sett det, hade jag tänkt "jävlar vad bra!". Dock ser samtliga sidor lite halvklara ut, eftersom jag lägger till mycket skuggtoner via datorn. Men bilderna i detta inlägg är alla från helgen.

Och det gick bra! I bildmanus och skisstadiet fastnar jag ofta då jag måste fundera ut olika lösningar, men här visste jag ungefär hela tiden precis hur jag skulle göra. Jag måste ha tänkt ut skrafferingarna och tonerna medan jag skissade, för när jag tuschade kom de direkt!

Förutom på EN sida som jag verkligen blev irriterad på. Den hade flera rutor med hav, träd och berg, som jag vid det laget var helt osäker på hur fan jag skulle skugga. Den sidan plågade mig lördagnatt till söndag förmiddag, då det som inte fick hända hände. En mycket flitig två:a som jag ser mycket upp till var såklart där och jobbade. Strax innan hans första rökpaus gick han förbi för att fråga lite om vad jag gjorde och hur det gick. Min irritation på sidan gjorde tyvärr att jag blev fruktansvärt otrevlig X( Och jag skämdes som en hund, men jag har så jäkla svårt att uttrycka mig i sånna situationer. Så det slutade med att jag vek ett pappersflygplan där jag skrev "Du inspirerar mig jättemycket!", sedan öh... kastade jag det på honom och bad väldigt nervöst om ursäkt. ^^;; Han verkade ta det bra, sedan påpekade han att han tyckte att jag jobbat jätteflitigt under helgen. Då blev jag såhär glad:

Hihihi...