Över respektive under 9000

Wuj wuj, nu har jag inte skrivit på ett tag. Hela tiden smått förhindrad av att inte ha scannat något ang. Serieveckan i Göteborg. Jag har just räknat ut kassan och fanzinbordet tjänade in nästan 2000 den här gången =)

Just nu är jag hos K. Jag tog med rätt mycket för att kunna jobba här, men helgen kan väl bäst beskrivas som... ja en bild säger mer än tusen ord. ->
Vet att jag kan teckna medan han lagar mat och sånt, men jag står hellre bakom honom och kramar om honom när han är vid spisen. Det var riktigt jobbigt att skiljas åt sist, som Shakespear säger, det är en ljuv tortyr. Och det känns lite som att det är först när man ses igen som man inser hur mycket man saknat varrandra.

Dagarna i Malmö är helt fullt upp. Dels är det alla förberedelser inför SPX, dels är det de ordinare skoluppgifterna, och så är det allt jobb med årsboken. Det är riktigt kul alltihop. Men ja, sån där fritid eller tid då man drömmer sig bort blir det knappt av. Såfort det händer somnar jag. Somnade i duschen häromdagen O_o;

Nu har jag även knipigt krönikan i årsboken. Jag älskar att skriva och kan lika gärna göra något mer seriöst än bloggar utav det. Dock ska den in imorgon och jag har inte jobbat på den under helgen. Så under dagen ska jag läsa alla föregående krönikor och på tåget ska jag skriva min. (Troligen avslutar jag den hemma och skriver ut den på skolan till lunch) Det går bra, för jag är Stef Gaines!

Just ja... jag brukar räkna min sinnesstämning som mano och depro. Eftersom jag antingen är superpositiv och kan göra allt, eller tvärtom. Visst har jag gråa perioder också, men det är mycket svart och vitt. Jag har varit i mitt mano sedan någon vecka innan Serieveckan. Men i slutet av förra veckan switchade jag till depro. Mitt under en lektion. Jäkligt pinsamt, för jag misstänker att det märktes. Slutade med att jag sprang hem. Men fortfarande i upp-i-varv-läge var jag tvungen att göra något. Det såg nog väldigt konstigt ut med en person som diskar som fan och storgråter på samma gång ^^;

Dock har det gjort att jag varit sömnig några dagar nu, en känsla jag inte haft på ett tag. Synd bara att sömnen beror på utgråtna ögon och inte slösad energi =P Första kvällen hos K var mysig, tills jag plötsligt insåg hur värdelös jag är. Och kunde inte sluta gråta. Kände mig som en kass flickvän som gjorde det när jag var på besök och allt, liksom bryter ihop i helt egoistiska ämnen när det ska vara han och jag. Men han höll bara om mig och lät mig gråta så mycket jag ville. Antar att den tryggheten släppte ut det mesta. Och nu känns det borta. Jag vet att det kommer lura bakom ett hörn igen, men nu känns det som att jag har ett långt försprång. Kanske så långt att jag hinner till maj. Jag har verkligen inte tid att vara deppad nu.

Senaste året har jag sagt att mitt liv är en shoujo, för det har inga mål men är rätt trevligt ändå. Men nu har jag faktiskt tre drömmar. Och ja, det där är väldigt shounen?
Aja. Det är allt för nu. Förhopningsvis får jag någon tid över i veckan då jag kan lämna statusrapport i Anima-bloggen. Men annars är det bara jobb som gäller. Yosh! Vi ses på SPX!!

Och så avslutar vi med ett fint poem. Relaterat till titéln på Anima-kapitlet jag jobbar med just nu.

Through the darkness of future past

The magician longs to see.

One chants out between two worlds

Fire walk with me.