Fy fan vad jag är bra!

Minns ni kanske att jag skrev om min angst inför att gå ut?

Nåväl, idag var det en fest som annordnades, min rumskamrat var bortrest, och alltså ingen hemma som kunde hänga med eller möta mig på vägen. Men jag lovade bort mig ändå. Festens tema var fula kläder, så man skulle gå dit med sina fulaste kläder, folk skulle byta runt, och sen sitta och mysa i all sin fulhet. Och jag måste erkänna att det här var det som tog mest tid för mig. Välja fula kläder. Jag har otroligt svårt att gå ut i något som inte matchar, ser elegant eller sött ut. Och det var jag visst inte ensam om. För när jag kom fram till festen, två timmar sent, visade det sig att ingen velat hänga på temat, så ja JAG VAR DEN ENDA SOM KOM I FULA KLÄDER.

Och ingen av de två jag vanligtvis umgås med var där. Jag har inget större problem med att snacka med resten av mina klasskamrater, men vi har liksom varit mer bekanta än vänner. Och ändå gick det bra. Alla var toktrevliga. Det fanns i stort sett hela tiden någon att prata med. Och när alla skulle ut och jag ville hem skulle två andra det med. Med buss, mot samma destination. Faktum är, vi hamnade på en buss som stannade precis där jag bodde.

Reeedigt najs. En perfekt kväll med andra ord. Just nu älskar jag mig själv. Jag hatar mig själv nog imorgon när jag måste röja upp bland alla kläder jag drog fram, och inser att jag skrev något på internet när jag var full efter att ha lovat mig själv att det aldrig skulle hända igen. Men haha, den Stef kan inte göra något nu. It's cool, I do what I want.

Visdomsord från min klasskamrat Helena: Men som tecknare, när man tecknar om sig själv, då är det en sån befrielse att man kan skämta om personen man hatar, och bli en person man älskar just genom det.

Jag ska försöka ha det i åtanke och våga teckna mer igen.