And now for something completly...

ÅRSBOKEN KOM IDAG!!1one!!
Den är TOKSNYGG, och pappret är sådär skönt krämtonat och tunt. Den känns lite som en telefonkatalog att bläddra i, och den är gratis! (Riktigt manga) Ja, jag kan tänka mig att göra fler grejer i den här stilen. Ja, jag vill göra fler sånnahär böcker *^^*

Imorgon kommer jag och några andra från Serieskolan att gästa teckningsmuséet i Laholm angående vår utställning där som kör igång på lördag. Sedan kommer den vara t o m den 29:nde juni. (min födelsedag) Dra dit och spana in den vettja! Sen när den är slut kan ni skicka mig presenter :D

Angående skorna på bilden så är de också från skolan. En klasskamrat(vet ej vem) gav bort dessa till den som ville ha. De var i min storlek och jag har nu alltså mina första äkta converse! ^^ De må vara rätt begagnade, men de är sköna att gå i, de är converse och de matchar årsboken XD Jag ska ha på mig dem och en grön kjol imorgon. <3

Retroperspektiv på Retroaktivität Releasefest

Detta skulle från början bli mitt inlägg om hela min SPXvistelse, men det är så mycket, så jag beslutade mig för att dela upp det i kapitel. Och då börjar vi såklart med...

KAPITEL 1
Releasefest för Medley: RetroaktivitätBjörn & Jonathan. Alla var där!

Det var halvsvårt att hitta till Retroaktivitäts releasefest, men väl där måste jag säga att det var naaajs. Jag söker gärna fler anledningar att dra på Street. Passade på att be snubben i baren om förfriskningar med motiveringen "Jag vill ha en färgglad, töntig drink!" Han levererade i ett ganska litet glas för 105 jävla kronor. Dock var jag besluten om att jag ville ha min färggranna, töntiga drink. Jag sa "This better be the best fucking drink aj ävär drank" Det var den bästa knullande drink jag någonsin drack. Och glädje skall spridas, jag bjöd alla jag mötte. Lisa Medin sa "Åh, den där fick jag gratis för bara en stund sedan!" Jag gick runt med hatiska tankar. Sedan fick jag veta att Valentin Schönbeck betalat lika mycket som jag för sin Tequila. Två gånger. Plötsligt var allt bra igen.
Här har vi förresten Valentin Schönbeck, Robin Ragnarsson och Diana Davidsson, mysande i soffan efter lagom förfriskningar. Kort sagt om Retroaktivität Release - Alla var där!

Här till höger har vi till exempel Stef Gaines som tar en klunk ur en god öl. Det är coolt att dricka, ungar! Luggen var för lång och hann inte klippas, var därför förd åt sidan med gel under hela expohelgen. Intresseklubben i extas! Klänningen var förresten ny, och inte alls lika dyr som tidigare nämnda drink. Men båda var söta.
Och till vänster har vi Wuffe, nöjd och glad! Strax efter att ha slagit ner Stef Gaines för att hon drack av hans öl. :D

Som tidigare nämnt - Alla var där. Se bara
AT in disguise! - med strålande vacker kostymprydnad.
Joakim Hanner! - med målmedveten blick!
Yvette Gustafsson! Too cool for school!
Och så Tomas Lif i fantastisk skrud. Inhandlad i någon lokal källare samma dag, om jag förstod rätt. :D

Lokalen var alltså röd och full med trevliga människor. Medley satte dock såklart sin egen prägel, med banners och affischer, samt den fantastiska idéen att inte sälja Retroaktivität på ett bord, utan en flygel!(se översta bilden)

Och här har vi Lisa Medin, Johan CB och Stef Gaines.
Mänga i ett nötskal, blir det bättre än såhär?!

The Logical Song

SPX är säkert fantastiskt. Jag är ganska borta. Jag hör min mobil ringa konstant. Även när den inte är i närheten. Och i kör. Gick inte på några evangemang eller middagar idag då jag känner mig malplacerad. Såfort jag går in i hörsalen känns det stressande och jag vill ut så fort som möjligt. Jag borde inte tro att jag är något. Jag vill inte tro att jag är något. Jag har inte suttit så mycket vid mitt bord idag. Jag har haft avbytare. Satte mig i en soffa och sjönk in i fanzin istället. Folk säger att jag säljer bra. Jag svara "Öh?"

There are times when all the worlds asleep,
The questions run too deep
For such a simple man.
Wont you please, please tell me what weve learned
I know it sounds absurd
But please tell me who I am.

Hoppas att jag skärper mig till imorgon. Och tar fotografier. Har inte tagit något idag. Tog igår dock, på Medleys releasefest. Det var roligt.

Heaven knows I'm miserable now

Följande inlägg är utan bild. Av uppenbar anledning.

Igår blev jag klar med själva kapitelsidorna i min egna bok, och jag har varit hög på glädjen över det sen dess. Men idag tvingade Valentin Schönbeck iväg mig att skaffa ett nytt ID-kort. Detta var såklart bra eftersom mitt gamla gick ut för fem år sedan och Lisa Medins releasefest har 20-årsgräns. Men om det är något som ger ångest så är det att ta passfoton. Fy fan. NU ÄR INGENTING ROLIGT LÄNGRE.

Som många säkert vet så har jag lite ångest över att jag inte har så mycket hum över mitt utseende. Men jag tror inte att så många vet om mitt ögonkomplex. Mina ögon hänger. Så när man tar kort rakt framifrån ser det ut som jag precis tittat på arken i Indiana Jones innan jag tittade in i kameran. Fy fan. Varför måste man ta passkort framifrån numera? Varför måste man ha ett jättefult kort på sig själv i plånboken och visa upp det för folk hela tiden? (Ja jag är medveten om att det är en dum fråga)

Liksom. Grådåmig hy och jag tyckte att jag var så blek och söt tidigare idag Underdelen av ansiktet betydligt större än överdelen. Och min invandrardel ser plötsligt inte exotisk och charmig ut utan snarare hotfull och läskig. Och varför behöver jag ett ID-kort till en 20-årsgränsfest när jag ser ut att vara medelålders?

Ugh, jag vet att det är ett jäkla skitproblem. Och att det är bra att existera. Men jag vill gnälla av mig. Förhopningsvis känner någon igen sig och skrattar. Så kanske jag kan skratta. Så kanske jag kan bli glad och jobba vidare. Nu måste jag teckna min extraserie. Nu måste jag fixa min bok.

Yosh!

Fy fan vad jag är bra!

Minns ni kanske att jag skrev om min angst inför att gå ut?

Nåväl, idag var det en fest som annordnades, min rumskamrat var bortrest, och alltså ingen hemma som kunde hänga med eller möta mig på vägen. Men jag lovade bort mig ändå. Festens tema var fula kläder, så man skulle gå dit med sina fulaste kläder, folk skulle byta runt, och sen sitta och mysa i all sin fulhet. Och jag måste erkänna att det här var det som tog mest tid för mig. Välja fula kläder. Jag har otroligt svårt att gå ut i något som inte matchar, ser elegant eller sött ut. Och det var jag visst inte ensam om. För när jag kom fram till festen, två timmar sent, visade det sig att ingen velat hänga på temat, så ja JAG VAR DEN ENDA SOM KOM I FULA KLÄDER.

Och ingen av de två jag vanligtvis umgås med var där. Jag har inget större problem med att snacka med resten av mina klasskamrater, men vi har liksom varit mer bekanta än vänner. Och ändå gick det bra. Alla var toktrevliga. Det fanns i stort sett hela tiden någon att prata med. Och när alla skulle ut och jag ville hem skulle två andra det med. Med buss, mot samma destination. Faktum är, vi hamnade på en buss som stannade precis där jag bodde.

Reeedigt najs. En perfekt kväll med andra ord. Just nu älskar jag mig själv. Jag hatar mig själv nog imorgon när jag måste röja upp bland alla kläder jag drog fram, och inser att jag skrev något på internet när jag var full efter att ha lovat mig själv att det aldrig skulle hända igen. Men haha, den Stef kan inte göra något nu. It's cool, I do what I want.

Visdomsord från min klasskamrat Helena: Men som tecknare, när man tecknar om sig själv, då är det en sån befrielse att man kan skämta om personen man hatar, och bli en person man älskar just genom det.

Jag ska försöka ha det i åtanke och våga teckna mer igen.