Min egna personliga Jesus

Och så var det...

KAPITEL 3
Hemmet är där hjärtat är

Jag hade inte träffat K på en hel månad. Och min familj hade inte träffat honom på över ett halvår, så det var ett kärt återseende. Efter att fått veta att större delen av min skolvecka var lediga dagar beslutade vi oss för att stanna i Stockholm några dagar efter Small Press Expo var över. Vi hade även skaffat 7-dagars kort på SL, så vi kunde resa runt utan att göra av med mer pengar.

Och det var trevligt. Måndagen gick vi ut på stan med Sara "Otaku" Berntsson & Randi Johansson för att hinna besöka några utav Stockholms seriebutiker. Jag och K passade på att sälja in några "Väsen" på StaffarsSerier, Sara lämnade även in sitt senaste fanzin "Misc". På vägen hem våldgästade jag och K Tomas Antila, leechade på hans seriesamling och fick honom att leda oss till Tokyostops nyöppnade butik.

Resten av dagarna umgicks vi med familjen. Lånade tvättmaskinen, såg på film, gick ut med hundarna, rensade garaget(mest K då, jag är lat) och grillade. Kort sagt, väldigt mysigt. Väldigt hemma. Någon kväll innan jag somnade ritade jag bilden ovan. Nejmen titta, jag kan ju rita! Jag tror att det gav mig mycket av mitt självförtroende tillbaka. Det pirrar i fingrarna och jag går omkring och vill rita igen.

Jag och K åkte till Malmö på fredagen. Grannen bjöd oss på sushi och vi såg på The Fearless Vampire Killers. Lördagmorgon gick vi ut runt 10-tiden, köpte frukost på EspressoHouse och tog med den till parken vid Malmös stadsbibliotek. En väldigt vacker park, full med stora träd som nu äntligen står i grönska. Och gäss, ankor och andra fåglar. Fruktansvärt söta, men läskigt tama. Gässen ville också ha frukost, och de är tokläskiga när de kommer riktigt nära. Jag kröp skrattskrikandes upp på bänken flera gånger medan K fick jaga iväg dem.

Men när man sedan promenerar runt dem utan mat är de förskräckligt söta. Speciellt nu då många av dem går omkring med fluffiga små ungar. Ankungarna var dock sötast, de ser ut som tigermuffins. Såg även en anka som var helt vit med orange näbb. Albino eller egen sort? Verkade inte ett dugg mobbad av de andra ankorna.

Hemma igen förflöt tiden med kortspel. Jag och K spelar ganska mycket kort, han kan blanda dem sådär snyggt som de gör på tv(det kan inte jag).

Nej nej, jag saknar honom inte så mycket. Det är ju bara några timmar sedan han åkte.
Fast nog hade det varit trevligt att ha honom bredvid mig hela tiden...

Skärpa sig 009! Nu måste jag göra klart ansökan till år 2!

Heaven knows I'm miserable now

Följande inlägg är utan bild. Av uppenbar anledning.

Igår blev jag klar med själva kapitelsidorna i min egna bok, och jag har varit hög på glädjen över det sen dess. Men idag tvingade Valentin Schönbeck iväg mig att skaffa ett nytt ID-kort. Detta var såklart bra eftersom mitt gamla gick ut för fem år sedan och Lisa Medins releasefest har 20-årsgräns. Men om det är något som ger ångest så är det att ta passfoton. Fy fan. NU ÄR INGENTING ROLIGT LÄNGRE.

Som många säkert vet så har jag lite ångest över att jag inte har så mycket hum över mitt utseende. Men jag tror inte att så många vet om mitt ögonkomplex. Mina ögon hänger. Så när man tar kort rakt framifrån ser det ut som jag precis tittat på arken i Indiana Jones innan jag tittade in i kameran. Fy fan. Varför måste man ta passkort framifrån numera? Varför måste man ha ett jättefult kort på sig själv i plånboken och visa upp det för folk hela tiden? (Ja jag är medveten om att det är en dum fråga)

Liksom. Grådåmig hy och jag tyckte att jag var så blek och söt tidigare idag Underdelen av ansiktet betydligt större än överdelen. Och min invandrardel ser plötsligt inte exotisk och charmig ut utan snarare hotfull och läskig. Och varför behöver jag ett ID-kort till en 20-årsgränsfest när jag ser ut att vara medelålders?

Ugh, jag vet att det är ett jäkla skitproblem. Och att det är bra att existera. Men jag vill gnälla av mig. Förhopningsvis känner någon igen sig och skrattar. Så kanske jag kan skratta. Så kanske jag kan bli glad och jobba vidare. Nu måste jag teckna min extraserie. Nu måste jag fixa min bok.

Yosh!

Ett avbrutet liv

Jag brukar inte bli bakis, men dan efter festen var jag det, jag t o m spydde. Vilket jag inte brukar. Det var så länge sedan jag kräktes sist, så det kändes nästan skönt. Speciellt då jag varit sjuk och det kändes som jag blev av med en bit av det onda. Jag tycker om kräkeffekten när kroppen liksom inte går att hindra, man vet precis vad som kommer hända. Det smakar illa ett tag, och är skakigt. Men när det är över är allt så mycket bättre.
Dock hände det igen morgonen efter.
Och den efter var det inte långt ifrån.

Och när jag inte fick min mens i måndags...


Ja, det positiva är att jag nu vet vad jag kommer göra det kommande året. Och att fadern faktiskt är en man vars barn jag vill föda. Och att jag är 22 och inte 16. Det kommer fungera.
Negativa är att det inte var planerat. Men men, jag kan studera vidare senare.

Undras om h*n får hans blåa ögon... ^_^

Btw - jo det var ett osmakligt aprilskämt

Ichiban

Ja då var man lite igång. Vi får se hur mycket jag skriver här. Egentligen vill jag undvika att blogga så mycket då det tar en del tid ifrån mitt vanliga skapande. Men jag tänkte att jag kanske kan hålla mig till att bara skriva varje söndag. Jag är inte så förtjust i blogger, man kan göra mycket mindre med det än livejournal. Inläggen blir oftast toktråkiga. Men men, det är lite mer seriöst, och det får ju inte vara för roligt.

Jag har lagt ner min personliga blogg. Den här bloggen kommer vara något annorlunda.

Just nu jobbar jag mest med hemsidan till min pågående Small Press Anima. Vid sidan om detta håller jag på att piffa upp min 24-timmarserie(se bild till höger).

Det är ett nytt år och vi jobbar mycket med egna projekt i Serieskolan. Mitt går ut på att avsluta projektarbetet jag påbörjade i Serietecknarskolan. Jag tror inte att jag kommer hinna klart det, men jag ska göra så mycket jag hinner. För att utmana och utvekla mig själv ska jag även göra en serie i färg.

Eftersom våren stundas är det även dags att söka stipendier och nya studier. Jag har redan skickat iväg min ansökan till floristutbildningen, och det är den jag hoppas mest på just nu. Hoppas, hoppas! ^_^ Under veckan som följer ska jag söka ett stipendium för att åka till Bratislava. (Tack Valentin för påminnelsen!) Det är en studieresa för min serie Anima. Min rumskamrat ska söka studier i Lund, och jag ska nog kolla upp det med, det är verkligen en toksöt stad. Ja, och så ska jag söka Projektåret på Serieskolan som vanligt.